”Arkitekterna får mindre och mindre att säga till om”

Annica Kvint tröttnade på att svensk arkitekturdebatt mest handlade om fula fasader. Varför pratade ingen om hur vi ska bygga städer som kan stå pall mot klimatförändringarna? Frustrationen ledde till boken Läget, läget och läget – om husen och rummen mellan dem. 

Varför heter boken Läget, läget och läget?

– Det man oftast pratar om idag är läget på en enskild tomt. Jag vill lägga till läget i ett område, läget i landet och läget för landet – hur står sig Sverige i en internationell kontext? Jag är lika intresserad av klimatfrågor som av arkitektur. Där skiljer jag mig från många andra som skriver om ämnet. I skenet av den tid och värld vi lever i så borde vi prata mycket mer om hur klimatanpassning kan göra städer beboeliga även i framtiden.

Varför ville du skriva en bok om det?

– Forskare hävdar att lösningen på klimatutmaningarna finns just i utvecklingen av våra städer. För mig är det en självklarhet att vi måste prata om det. Vare sig man vill eller inte och oavsett vad man har för politisk åskådning så påverkas vi av klimatförändringarna. Du kanske kommer påverkas som villaägare när din tomt svämmas över. Eller så kanske du har en tomt nära havet som tappar hela sitt värde, för att klimatförändringarna gör det omöjligt att leva där. 

Tror du att vi kommer omvärdera vad som anses lyxigt i framtiden, som att bo nära vatten?

– Ja, absolut, det är ju inte så lyxigt om det utgör en fara. I somras rapporterades det från Paris om de enorma värmeböljorna. Fransmännen var chockade över att de måste omvärdera sitt lustfyllda förhållande till sommaren. Nu frågar de sig hur de ska kunna leva under de varma plåttaken i staden.

Vad tycker du om att många har åsikter om arkitektur idag? 

– Jag tycker att det är jättebra. Det är härligt med ett levande samtal, men som journalist på området är det också lätt att se att det finns en okunskap bland folk. Läsare kan säga till mig att ”nu måste arkitekter sluta riva byggnader”. Det är ju inte arkitekter som tar de besluten utan politiker. Jag hoppas att jag kan hjälpa till att ge allmänheten lite bättre verktyg i att förstå hur beslutsprocesserna kring byggande går till. Varför blir det bra i vissa projekt och uselt i andra?

Det är ofta tal om fula betongklumpar och att vi måste bygga vackrare. Varför tror du att arkitektur väcker så mycket känslor?

– Jag förstår till hundra procent att många tycker att det massbostadsbyggande vi sett under de senaste kanske 20 åren är jättetråkigt. Det tycker jag med. Men jag tror inte att lösningen på det problemet är fler ”klassiska” fasader, utan snarare ett större fokus på stadsbyggnad i allmänhet. Dagens svenska bostadsbyggande är extremt industrialiserat, rationaliserat och styrt av marknadstänkande. Arkitekterna har under flera decennier tappat mer och mer av initiativet och makten över byggandet. Idag är det i praktiken fem stora byggbolag som styr och arkitekterna får mindre och mindre att säga till om och är olyckliga över det. 

Hur går snacket?

– Det pågår en livlig diskussion kopplad till klimatförändringarna. Man borde vara restriktiv med att riva och istället använda de byggnader som finns, bygga om dem. Många arkitekter vill det, men det finns inga lagar i Sverige som uppmuntrar det. I ljuset av befolkningsfrågan så bör man också tänka i de här banorna. Det föds färre barn. Det blir rimligt att tänka att man kanske måste bygga om förskolor till äldreboenden i framtiden.

Hur ser framtidens stad ut?

– Trots att man pratar jättemycket om grönare städer så minskar grönskan. Man vill att de byggnader som uppförs ska vara nära handel och infrastruktur och då försvinner vardagsgrönskan, din pulkabacke. Det är lätt att raljera över det. Varför ska man bry sig om en gräsplätt? Men allt hänger ju ihop. Grönska handlar inte bara om att det ska bli trevligare för de som bor där utan om ren funktion. Grönområden kan fördröja vatten vid skyfall och träd kan ge skugga vid värmeböljor. Städerna måste fungera.

Finns det några positiva exempel att inspireras av?

– Köpenhamn är ett föredöme. De hade stora översvämningar redan 2011. Nu har de sett till att det finns parker med skålade ytor, ungefär som gångvägar, men där vattnet kan slingra sig fram. De jobbar också med vattengenomsläppliga trottoarmaterial och har ersatt parkeringsplatser och annan asfalt med grönytor som kan ta hand om stora vattenmängder. Paris har också gjort enorma förändringar. Man har planterat över 100 000 nya träd och förbjudit biltrafik till förmån för gröna gågator som ger skugga varma sommardagar. Det måste till politiska beslut även i Sverige. Hellre i form av morötter än av piskor. Gör det enklare att bygga om istället för att riva till att börja med. Då är mycket vunnet.

Läs mer om arkitektur:

Det här visste du inte om Estrid Ericson

Den bilfria revolutionen: För vem byggs staden?

Läs mer av Elina Haimi:

Karolina Ramqvist: ”Jag har en annan lätthet i livet nu”

Mikael Wiehe: ”Jag försöker hitta ett nytt sätt att leva”