Chimamanda Ngozi Adichie: ”Mina darlings funkar än”

Sorgen efter modern utlöste en efterlängtad kreativ injektion för Chimamanda Ngozi Adichie. Så här gick det till.

”Min mamma dog. Det var väldigt oväntat och väldigt tungt, det är det fortfarande. Mitt i sorgen upptäckte jag att jag kunde skriva skönlitterärt igen, för första gången på tio år. Och att den boken jag skrev visade sig handla mycket om mammor och döttrar. Om jag hade kunnat välja hade jag hellre velat att min mamma skulle finnas och inte vara död. Men eftersom jag nu kunde skriva igen så snart efter hennes död, så fick jag en väldigt tydlig känsla av att hon hjälpte mig.

Ja, jag tror att sorg kan utlösa kreativitet. Jag hade förstås hellre sluppit sorgen, men det är ju en del av livet vi alla kommer att vara med om. Om vi får leva tillräckligt länge och har turen att ha älskade människor i våra liv, kommer vi också en dag att få uppleva sorg. Och jag tror att sorgen, tragiskt nog, kan vara en stark källa till en viss sorts energi och kreativitet eftersom sorgen förändrar dig. Jag är en annan människa i dag än jag var innan mina föräldrar dog.

För mig handlar kreativitet mycket om frågan ”vad … om inte?”. Vem hade jag varit om jag inte hade behövt uppleva för­lusten av mina två föräldrar, om de fortfarande varit i livet? Den tanken i sig är stoff till berättelser. För mig har sorgen varit livs­avgörande. Den har förändrat mig på så många sätt, både stora och små. Den har förändrat mitt skrivande. Mina meningar är längre. Jag bryr mig inte om sådana där regler jag en gång lärde mig, som att meningar måste vara väldigt exakta och precisa och att man måste skära bort allt överflödigt. Den där grejen att man måste ”kill your darlings”, jag gör inte det längre. Livet är för kort, så jag tänker tamejsjutton använda mina darlings medan jag kan. När man förlorar sina föräldrar blir man väldigt medveten om sin egen dödlighet. Jag tänker på döden hela tiden. Varje gång jag går ombord på ett flygplan tänker jag ”tänk om det kraschar och jag dör”. Vad skulle hända med mina barn om jag dog? Kommer min jäkla man att gifta om sig? Det kan han glömma!

Jag hade tankar på Drömräkning under många år. Jag ville skriva om fyra olika kvinnor. Det var de som hittade mig, inte tvärtom. Det var inte planerat att en av dem skulle vara baserad på Nafissatou Diallo, hotellstäderskan som anklagade den före detta ministern Dominique Strauss-Kahn för våldtäkt. Men på något sätt kom hon till mig och det kändes helt rätt.

Det är en sådan där magisk sak som händer när man skriver, plötsligt bara kommer något och det är ett sådant rus. Titeln Drömräkning kom till för att jag tänker väldigt mycket på livsdrömmar. Vem har rätt att ha drömmar, och vad berättar drömmarna? Det gäller också de drömmar man gömmer undan. Och de man kanske borde ha övergett.”

Ur Vi Läser nr 6 2025.

Läs mer:

Gun-Britt Sundström: ”Jane Austen är ytlig och ensidig”

Elizabeth Strout: ”Vi håller långsamt på att freaka ur”