Lotta Olsson listar vårens åtta bästa deckare

Få dem att lyda av Nina De Geer

Varför är det alltid barn som ska råka illa ut, tänker jag dystert när den första nioårige pojken försvinner i Få dem att lyda. När den andra och tredje pojken försvinner verkar det bli en riktigt hemsk historia. Ska man verkligen fortsätta läsa då?

Ja, det ska man, för deckardebuterande Nina De Geer är inte den som ägnar sig åt spektakulära våldsskildringar. I stället berättar hon genom de två poliserna Defne och Joel om jakten på en brottsling eller flera, eller om det ens är en brottsling som ligger bakom? Ovanligt skickligt uppbyggd intrig och en intensiv berättelse som inte alls utvecklas som man tror. Första delen i en serie.

Förlag: Bonniers
400 sidor

Det mörka av Sharon Bolton

Brittiska Sharon Bolton är en av mina favoriter, även om hon är ojämn: serien om Londonpolisen Lacey Flint är bra, men en del av de fristående är inte alls lyckade. Dessutom skriver hon stundtals helt absurda intriger.

Men det gör inget, för hon är mästerlig på att trissa upp spänningen till andlösa nivåer. Det mörka rivstartar när Lacey Flint blir vittne till hur en man kidnappar ett barn ur en barnvagn och skyfflar ut det i Themsen. 

Det är lätt att backa ur redan där: hur otäckt kommer det att bli? Men barnen är inte i centrum här, utan kvinnorna. En grupp ensamma män, incels som de kallas numera, har bestämt sig för att hämnas på kvinno­släktets förmenta dominans i samhället.

Verkligheten ligger obehagligt nära handlingen i Det mörka, för vardagen påverkas för många kvinnor när hoten ökar. Ändå tvär­vänder handlingen flera gånger, för ingenting är förstås så enkelt som det ser ut att vara.

Förlag: Modernista
Översättning: Åsa Brolin
416 sidor

Porträtt av en hungrig flicka av Inger Edelfeldt

Nej, det här är ju inte en deckare, och den som har svårt för övernaturliga inslag ska hålla sig borta. Men det är spännande på en helt annan nivå än en vanlig deckare eller för all del även vanliga skräckromaner: här handlar det om vad människor gör med varandra, och också om vad icke-människor gör.

Antikhandlaren IsaBell inleder ett kärleksförhållande med en mystisk man som hon mött vid ett ödetorp i skogen, och Lou visar sig vara … omänsklig. Men Inger Edelfeldt berättar inte bara en kärlekshistoria, utan bygger också upp en alltmer nervpirrande stämning bland människorna runt dem. 

Inger Edelfeldt har alltid varit en av Sveriges mer begåvade författare, med en fingertoppskänsla för det som rör sig i själens tassemarker. Porträtt av en hungrig flicka är bland det bästa jag har läst av henne.

Förlag: Kraxa förlag
274 sidor

Förrädarens hjärta av Olle Lönnaeus

Samtiden är tyvärr full av bra deckaruppslag. Det var länge sedan journalisten Johan Bonde träffade ryska Vera Kulitjenko, som han lärde känna på ett ungdomsläger i DDR. Johans föräldrar var övertygade svenska kommunister den gången, och Johan blev i alla fall förälskad på kuppen.

Han träffade henne igen långt senare, när hon dök upp som tolk åt honom vid en intervju. Sedan försvann hon igen.

Nu hittas hon död på Grand i Lund, och Johan Bondes namn dyker upp i utredningen. Polisen Amina Jankovic vill inte riktigt släppa taget, trots att ärendet avskrivs som självmord.

Förrädarens hjärta är en nutida spion­roman som utspelar sig när Ryssland invaderat Ukraina, men många trådar leder tillbaka till gamla Sovjetunionen. Ibland blir det lite klyschigt kring kärlekshistorien, men Olle Lönnaeus väver begåvat in samtidspolitiken där Sverige yrvaket försöker orientera sig i en förändrad värld.

Förlag: Bokfabriken
352 sidor

Kvinnorna av Kristin Hannah

Ingen deckare utan en krigsroman, men med samma spänningsnivåer som deckarna. Här handlar det om Vietnamkriget, dit tjugoåriga Frankie McGrath åker som aningslös sjuk­sköterska 1965. Hennes bror har ju åkt dit. 

Verkligheten blir en chock: en outsinlig flod av svårt sårade, döende soldater passerar operationstälten, och överklassflickan Frankie lär sig mer än hon någonsin velat kunna om krigsskador. 

Det är Vietnamkriget helt och hållet ur det amerikanska perspektivet, men där man åkte ut för att rädda världen från onda kommunister och gradvis upptäckte att man inte alls var hjältarna. När Frankie återvänder till Kalifornien är krigsveteranerna en föraktad grupp. Kvinnorna är en underhållningsroman, men Kristin Hannah är en av de bästa i genren och kan förmedla mycket om amerikansk nutidshistoria.

Förlag: Bonniers
Översättning: Camilla Jacobsson
525 sidor

Se dig inte om av Harlan Coben

Amerikanske Harlan Coben är fenomenal på att försätta sina huvudpersoner i omöjliga situationer. Här är det detektiven Sami Kierce som för över tjugo år sedan flydde från Spanien efter att ha vaknat bredvid sin knivmördade flickvän. Dumt att fly (han var väl oskyldig?), men han var en ung student som agerade i panik. Varpå hon plötsligt en kväll står i det klassrum där han lär en liten grupp kvällsstudenter hur man löser kriminalgåtor. Dog hon aldrig? Vad hände i Spanien? Sami Kierce ger sig ut på jakt efter svar. Till hjälp har han sin spretiga kvällskurs, vars bästa gren är att absolut inte se ut som civilpoliser.

Harlan Coben är en av de mest populära, och ofta betyder det att böckerna blir slätstruken action. Men han lyckas genomgående ha en egensinnig, själv­ironisk berättarstil som gör böckerna till något mer.

Förlag: Bookmark
Översättning: Jan Risheden
360 sidor

Skuggflickan av Anki Edvinsson

En tonårsflicka blir påkörd utanför Umeå, och blir ligg­ande länge i kylan innan hon hittas. Hennes bästa vän vågar inte berätta vad de har ägnat sig åt vare sig för polisen eller för sina föräldrar. Samtidigt upptäcker en kvinna i Stockholm att hon väntar barn med en man som slår henne. Kanske kommer han att ändra sig när han får veta att de ska bli en riktig familj?

Flera gånger retar jag mig på både språk och gestaltning: det här är ingen bok man läser för den konstnärliga nivån. Ändå kan jag inte sluta läsa! Det viktiga är trots allt att det ska vara spännande, och som vanligt är Anki Edvinsson även imponerande bra när hon berättar om tonåringar.

Förlag: Norstedts
350 sidor

Sanningen har inget slut av Elizabeth George

En konsthantverkare hittas mördad i sin verkstad, och det finns många potentiella mördare i omgivningen: hans unga fru (fast skulle hon vara så stark?), hans anställda (fanns det gamla orättvisor?) och den ivrige man som envist försökte få offret att sälja gården till företaget EcoMining. Kommissarie Beatrice Hannaford utreder, och vips kommer även Thomas Lynley och Barbara Havers sättande från London. Givetvis finns det kopplingar till några av deras gamla vänner.

Långa bokserier har en tendens att pendla mellan bra och mindre bra böcker, och tyvärr är det här inte en av Elizabeth Georges bättre även om hon alltid är en skicklig hantverkare. Det blir lite väl mycket gnäll om äldre män som faller för unga kvinnor, och väldigt långrandigt (sjuhundra sidor!). Hon har alltid varit bra på detaljer, men här blir de i stor utsträckning helt ointressanta. 

Förlag: Norstedts
Översättning: Hanna Axén och Annika H Löfvendahl
700 sidor