Mikael Tornving: ”Jag vill veta varför det gick åt helvete”

För att förstå trasiga organisationer har komikern, skådespelaren och ex-officeren Mikael Tornving ett beprövat knep: Han läser en vass fackbok.  

”Kan du ta den här?” frågade en av Mikael Tornvings söner när de nyligen kånkade flyttlådor. Mikael skakade på huvudet och sa med tillgjord röst: ”Ungdomar skola ligga i selen, medan vi gå bredvid med tummarna i bältet och förundra oss över deras ringa styrka.” Sönerna skrattade. De kan sin Röde Orm. 

–Vi citerar flitigt ur Frans G. Bengtssons klassiker, säger Mikael Tornving. Jag läser om den varje jul. Det är som att sätta på sig ett par gamla bekväma jeans.

Om man kan ärva ett läsintresse från sina föräldrar, så var det precis vad Mikael Tornving gjorde när han växte upp i kvarteret Björktrasten i Östersund.

–Som i många av de gamla social­demokratiska arbetarhemmen var bildning något fint. Vi hade en rejäl jävla bokhylla, från golv till tak. Man ville läsa och förkovra sig för att på så vis kunna delta i samhällsdebatten.

Han varvade serietidningar med klassiska romaner som Steinbecks Vredens druvor och Yaşar Kemals Låt tistlarna brinna!.

–Det fantastiska med bra romaner är att du kan sätta på dig en annan människas skor och helt plötsligt identifiera dig med en fattig pojke på det anatoliska höglandet.

Ur bokhyllan plockar Mikael Tornving fram Olle Strandbergs Pegas på villovägar: en lyrisk läsebok.

–På efterfesterna under studietiden i Uppsala satt jag och mina vänner och läste dessa pekorala dikter, säger Mikael samtidigt som han försöker hålla samman boken vars sidor börjat lossna.

Nuförtiden läser han mest facklit­teratur. Han plockar fram tre favoriter: Anne Applebaums Gulag, Christopher Brownings Helt vanliga män och Matilda Gustavssons Klubben.

–Jag vill försöka förstå trasiga samhällen och organisationer. Hitta ledtrådar för att ta reda på hur och varför det gick åt helvete. Alla de tre böckerna handlar om hur auktoriteter kan få vanligt folk att tappa omdömet.

Tornving har tidigare varit reserv­officer vid Jämtlands fältjägare. En erfarenhet som skänkt honom många viktiga insikter.

–En officers huvuduppgift är att våga fatta svåra beslut på dåligt underlag. Då kan man inte vara någon revisor-typ.

Inför en FN-tjänstgöring i Libanon läste han den libanesiske författaren Amin Maalouf. 

–Det var en av mina stora läsupplevelser.

Överst i en av hans bokhyllor står Bibeln bredvid Koranen.

–Jag är inte troende, men det är nyttigt med allmänbildning. För att kunna ha ett vettigt samtal om samhället är kunskap avgörande. Annars blir det bara en blandning av åsikter och gissningar.

Mikael Tornving betonar att han också läser för att hjärnan inte ska torka ihop.

–Läsningen är ett tuggmotstånd som får mig att reflektera. Men jag har hört att man måste jobba för att bibehålla sin läskondis och det stämmer nog. Förr kunde jag ha tre böcker igång samtidigt, men nu är jag ärligt talat i rätt dålig form.

Läs mer:

John Williams mästerverk ”Stoner” är en anomali i samtiden

Jämtlandsboomen är här: ”Det är ju ganska ensamt annars”