Så hamnade paradisön i Hormuzsundet mitt i stormen

Hela världens blickar är riktade mot Hormuzsundet. Den som vill behärska detta nålsöga för oljetrafiken och världsekonomin måste även kontrollera en bortglömd paradisö – Qeshm.

Ovan jord på den största ön i Persiska viken, belägen i Hormuzsundet: ett turkosblått hav möter öknen, med gamla hamnstäder, klippformationer och rika ekosystem för fågelliv och fisk. Under jord: bergrum där Irans revolutionsgarde har anlagt stora militärdepåer för ubåtar och patrullbåtar, drönare och sjöstridsrobotar. Däremellan lever öbor med säregna traditioner, en befolkning av fiskare, båtbyggare och handelsmän som hamnat mitt i stormen under det krig som skakar världsekonomin och hela Mellanöstern.

När detta skrivs vet vi inte om USA kommer att bomba Qeshm på nytt för att försöka tvinga fram en öppning av Hormuzsundet, denna trånga passage som hölls öppen fram tills vårens krig och varigenom en femtedel av världens olja fraktas.

Den 7 mars bombades en avsaltningsanläggning på Qeshm. 30 byar fick sin sötvattenstillförsel utslagen, hävdade Irans utrikesminister Abbas Araghchi. ”Att attackera Irans infrastruktur är en farlig gärning som får allvarliga följder. USA har skapat detta prejudikat, inte Iran”, sade Araghchi.

Iran har i sin tur attackerat Israel och amerikanska baser på Arabiska halvön, liksom de arabiska grannländernas infrastruktur, med ballistiska robotar och drönare. Konflikten har fortsatt genom Irans blockad av Hormuzsundet och USA:s blockad i Omanviken av trafik till iranska hamnar. Som alltid kommer civilbefolkningen i kläm. Den iranska pressas från två håll: av en regim som slår ner på all inhemsk opposition och av hotet om nya amerikanska och israeliska attacker.

Mellan Qeshm och den närliggande iranska ön Kish har det gått dagliga flighter till Dubai i Förenade arabemiraten. De har utnyttjats av asiatiska gästarbetare som behövt förnya sina turistvisum om de arbetar i Förenade arabemiraten utan arbetstillstånd. Hembiträden och barnflickor från Indien, Pakistan, Nepal och andra asiatiska länder har fyllt flygstolarna, ibland för att återvända samma dag eller stanna en natt på de iranska turistöarna.

Men för iranier på fastlandet har Kish och Qeshm varit populära destinationer av andra skäl. Dessa båda frihandelsområden har kallats för ”Iran light” eftersom den islamiska republikens strikta moralkoder inte tillämpas lika hårt där som på fastlandet. Det är också lätt att förstå att de lockat iranier som vill komma bort från den hetsiga trafiken och luftföroreningarna i storstäder som Teheran. Längs Kishs lugna sandstränder kan man njuta av en cykeltur och som kvinna bada i bikini – bakom insynsskyddade stängsel. De som tagit utflyktsbåtar för att dyka och snorkla i korallreven har för en stund kunnat strunta i sedlighetspoliserna.

Qeshm och småöar intill som Hengam står på Unescos världsarvslista som global geopark, bland annat för det rika djurlivet kring korallreven, mangroveträsken och sandstränderna. På Qeshm finns världens längsta saltgrotta. På öns nordsida ligger hamnstaden Bandar-e Laft, känd för sina musik- och hantverkstraditioner. Här tillverkas träskutor, lenj, en båtmodell som använts i Persiska vikens södra farvatten sedan 1700-talet för handel, pärldykning och fiske. Bandar-e Laft är också berömt för sina vindtorn, en urgammal konstruktion som på ett genialiskt sätt skänker svalka i detta subtropiska klimat genom att dra svalare luftströmmar nedåt och skicka den varma luften uppåt. I gamla tider uppfanns en metod att hushålla med knappa sötvattenresurser: genom att anlägga 366 brunnar, en brunn per dag att ösa ur under ett skottår.

På Qeshm och andra öar har erövrare avlöst varandra genom årtusenden, från det forntida riket Elam, till hellenska seleukider vilka i sin tur besegrades av persiska sassanider. Kontakterna med Arabiska halvön, Indien och Afrikas östkust har långa anor. Den persiska dialekt som talas på Qeshm har inslag av både arabiska och hindi. En sedvänja för att driva ut onda andar, vilka sägs komma med vresiga vindar, tros ha afrikanska rötter.

Från Oman på andra sidan Hormuzsundet härstammade en legendarisk navigatör, Ahmad Ibn Majid, som år 1498 visade portugisen Vasco da Gama sjövägen från Afrika till Indien. Det förändrade världen på 1500-talet och skapade nya handelsvägar mellan Kina, Indien och Europa, och allt däremellan. När portugiserna tog kontroll över Hormuzsundet gjorde de Qeshm till en viktig stödjepunkt. Tidsdokument ger en glimt av öns betydelse som handelscentrum. Efter en räd från den osmanska flottan år 1522 lade de turkiska osmanerna beslag på ”guld, silver och kontanter … det största krigsbytet i världen”, som det hette då. Hundra år senare besegrades portugiserna av de persiska safaviderna. Sedermera höll brittiska imperiet en flottbas på Qeshm i drygt 100 år från 1820.

Den dramatiska bakgrunden ger kanske en förklaring till varför öns kvinnor av tradition har burit en mask som under näsan liknar en stor, svart mustasch. Det sägs ha varit till för att skrämma pirater och få dem att tro att det lurade manliga soldater bakom varje hörn.

För stormakter och lokala härskare som har velat kontrollera Hormuzsundet har Qeshm alltid varit värt att slåss för.

Läs mer av Bitte Hammargren:

”Sverige är älskaren som försvann”

Cecilia Uddén: ”Hela min familj älskade Elisabeth”