Recension: Isabella Hammad är en av de viktigaste brittiska författarna under 40

Två veckor innan 7 oktober 2023 höll brittisk-palestinska Isabella Hammad ett föredrag till minne av Edward Said. Nu finns talet på svenska. I Främlingskap och igenkänning beskrivs vidden av palestiniers utsatthet.

// Foto: Elisabeth Van Loan

Recension: Isabella Hammad är en av de viktigaste brittiska författarna under 40
Maria Küchen
Prova idag

Lyssna på artikeln

Två veckor innan 7 oktober 2023 höll brittisk-palestinska Isabella Hammad ett föredrag till minne av Edward Said. Nu finns talet på svenska. I Främlingskap och igenkänning beskrivs vidden av palestiniers utsatthet.

Främlingskap och igenkänning
Essä
Författare: Isabella Hammad
Översättning: Ingela Nilsson
Förlag: Faethon


Den brittisk-palestinska författaren Isabella Hammads två första romaner har hänfört läsare och kritiker. Debuten Parisaren handlar om hennes farfars far, som gjorde en resa från sin hemstad Nablus till Paris i ungdomen och blev förälskad i allt franskt. Hennes andra och senaste bok, Vålnaden in, kretsar kring en fiktiv palestinsk uppsättning av Shakespeares drama Hamlet på Västbanken.

Från tidigare finns två romaner av Isabella Hammad översatta till svenska – Parisaren och Vålnad in.

Hammads förmåga att väva ihop det personliga och politiska har gett henne en plats bland de viktigaste brittiska skönlitterära författarna under 40. Hon är född och uppvuxen i London, med en mamma från Storbritannien och en pappa från Palestina. Kontakt med släkt på Västbanken har fördjupat hennes förståelse inifrån av palestiniers situation förr och nu. Mindre än två veckor före massakern på israeler den sjunde oktober 2023, höll hon ett föredrag i New York till litteraturvetaren och filosofen Edward Saids minne.

Nu finns föredraget på svenska, kompletterat med Hammads reflektioner efter sjunde oktober, när Israel hade inlett sin massiva vedergällning mot palestinska civila i Gaza – nödvändig för att krossa terroristerna Hamas, enligt Israels regering, men vad världen ser är en etnisk rensning bortom alla rimliga proportioner, ett folkmord.

Vad skulle den amerikansk-palestinske Edward Said ha sagt? undrar hon. Han föddes i Jerusalem 1935. När staten Israel hade bildats 1948 emigrerade hans familj först till Egypten, sedan till USA. Han var en pionjär i ämnet postkoloniala studier, som analyserar läget för länder som en gång varit koloniserade av väst. Hans bok Orientalism är en banbrytande studie av västerlandets nedlåtande syn på araber. Men först och främst, säger Isabella Hammad i sitt tal till hans minne, var han litteraturvetare.

Hennes röst är klar och skarp – både när hon talar om litteratur och om förtryck av palestinier.

Hammad är intellektuell, utbildad i Oxford, och hennes röst är klar och skarp – både när hon talar om litteratur och om förtryck av palestinier. Den pågående etniska rensningen av palestinier i Gaza ser hon som en logisk följd av västerländsk kolonialism. Förtrycket började inte efter sjunde oktober 2023. Det har pågått sedan staten Israel bildades. Redan då drevs hundratusentals palestinier från sina hem, i det som på arabiska heter al-Nakba, Katastrofen – en katastrof som fortsatt sedan dess och just nu i Gaza får groteska proportioner.

Isabella Hammad är inte primärt intresserad av att öppna västerlänningars ögon. ”Men jag gillar tanken på att vi palestinier bryter in i andra människors medvetande genom att tala uppriktigt inbördes.” Mitt uppdrag som svensk läsare är med andra ord att lyssna – på hennes röst och andras.

Igenkänningen som Hammad talar om, är en grekisk term hämtad från Aristoteles i hans verk Om diktkonsten anagnorisis. Det betecknar ögonblick då sanningen går upp för en karaktär i ett litterärt verk – en rörelse från ovisshet till insikt.

Hammad använder gärna sådana igenkänningsscener i sina litterära verk. Och för oss i väst innebär kanske vedervärdigheterna i Gaza anagnorisis. Till sist förstår vi vidden av palestiniers utsatthet. 


Ur Tidningen Vi #6 2025.

Läs mer:

Raja Shehadehs sista stig

Recension: Miriam Toews visar att självmordet är ett etiskt dilemma utan svar

Debutanten Bilan Osman: ”Det här är mitt land”

Fler utvalda artiklar